Var noga med att hålla i träningen!

Lars Jakobsson skadades i en dykolycka för 45 år sen. Han tycker själv att just rullstolen och hans skada har gjort att han lyckats uppnå sina största mål i livet.
”Rullstolen har varit min starkaste drivkraft. Jag hade aldrig fått ett så rikt liv utan den!”

Allt är möjligt, tycks vara Lars Jakobssons motto. Han är 70 år och glittrar av ett skratt i mungipan när vi ses hemma i villan i Örebro.

Lars bröt den femte nackkotan för 45 år sedan. Han var 24 år och spelade fotboll med polarna på semestern på Öland.
”Sisten i är en fegis”, hojtade en av kompisarna och Lars kastade sig först av alla mot bryggan och sjön. Han snubblade till och föll på huvudet i det meterdjupa vattnet.

Det var sjuttiotal och ovanligt att se en rullstol ute på stan, berättar Lars.
Det hände att tanterna på gatan lade en 20-kronorssedel i hans knä, med kommentaren ”Stackars dig”.

Det blev tio veckor på regionsjukhuset i Linköping varav åtta veckor i stäck med tio kilos vikt för att avlasta nackskadan. Men Lars vägrade ta in att han var totalt förlamad och skulle kunna förbli det. Till sist lyckades han få upp armarna mot bröstkorgen. Sen började han träna på att få ner dem igen. Sakta, sakta lyckades han röra sig en aning.
Målet var att på sikt komma upp på benen igen! Och upp i luften!

Lars rullar in i vardagsrummet och sätter på TV.n där han riggat filmen om sitt liv. Ett sportflygplan, en Cessna, går ner för landning med Lars bakom spakarna.
”Att ta flygcertifikat var ett av mina mål. Sen ville jag klara en akademisk utbildning och hitta ett jobb utomlands.”
När Lars bröt nacken var han lastbilschaufför på Arla i Nora. Sen dess har han jobbat som biståndsarbetare för EFS i Somalia och varit teamledare och chef för hundratals anställda på Telia i Örebro, med Måluppfyllelse som huvudinriktning.

”Kompisarna är kvar på Arla som lastbilschaufförer, säger han och ler stort.”
Lars hade så mycket att bevisa för sig själv och andra. Det blev hans största drivkraft. Han kom till Australien på helt egen hand. Och fick många vänner vart han än kom.

Border collien Ace gnyr till och det är dags för den dagliga långpromenaden på el-moppen.

Sen är det hög tid att fixa lunch till frun, som kommer hem på rast från jobbet. Lars ler stort när han berättar hur de träffades:
Det var sommar och han var på väg till friluftsbadet utanför Nora med en tjejkompis. Han skulle just svänga ner till stranden. Men hon stoppade honom och föreslog att de skulle välja en annan strand. Här var alla nakna, berättar Lars.
”Jag blev paff och var på väg att vända. Du är väl inte pryd, sa hon. Och på den vägen är det. Det var här på naturist-stranden som jag träffade Agneta.”
Lars och Agneta är i dag båda inbitna Naturister. De har skaffat en liten stuga på stranden där Bergslagens Solsport håller till. Här är alla välkomna, vare sig man använder käpp eller rullstol eller har en påse på magen.

Lars tränar på gymmet på Universitetssjukhuset i Örebro två gånger i veckan.
För visst börjar knät och den ena axeln ta stryk. Han går fortfarande med käpp ibland. Och nu börjar åldern ta ut sin rätt också på honom.
”Men jag sköter träningen på gymmet noggrant varje vecka. Det är det viktigaste för att jag ska hålla i många år till. Det är också mitt råd till alla nyskadade som jag träffar; Var noga med att hålla i träningen!”

Läs fler personporträtt!