Psykisk ohälsa

Att reagera med kris, sorg och nedstämdhet efter en traumatisk livshändelse som en ryggmärgsskada är naturligt. Hur man hanterar krisen är dock individuellt och avgörs av faktorer som personlighet, genetik, tidigare händelser i livet, vilket stöd man har och var man befinner sig i livet. För en del tar det lång tid att bearbeta och anpassa sig till den nya livssituationen och för andra går det fortare. Inget är rätt eller fel.  

Tidigare fokuserade man på den förlust ryggmärgsskadan innebar, för att hitta strategier för att anpassa sig till den nya situationen. Idag använder man sig snarare av stärkande psykologi och fokuserar på individens styrkor och möjligheter att utvecklas.

Kris — en vanlig reaktion

De flesta personer som drabbas av en ryggmärgsskada hamnar till en början i någon form av kris. En kris är inte en sjukdom utan en normal reaktion på en svår situation men den som drabbas kan ändå behöva hjälp. En krisreaktion och ett krisförlopp kan se olika ut och innefatta allt från sorg, frustration och ilska till avsaknad av reaktion och förnekelse.

Man kan uppleva ångest – ofta sammankopplat med osäkerhet gällande prognos, ökad känsla av sårbarhet och hjälplöshet, rädsla för ytterligare skador och minskad aktivitet. Ångest yttrar sig ofta som oro, rädsla, tryck över bröstet, yrsel, förhöjd puls eller muntorrhet. Dessa reaktioner styrs av nervsystemet och kan inte påverkas viljemässigt. Symtomen är obehagliga men helt ofarliga, och kan vara en del i anpassningsprocessen och i den emotionella läkningen.

Det är viktigt att vård- och rehabiliteringspersonal är lyhörda och tillåtande för de känslor som dyker upp. Många har ett behov av att prata om vad som hänt. Det kan även vara bra att skriva ner tankar och känslor för att bearbeta dem. Personen kan behöva hjälp för att inte isolera sig och bör uppmuntras till att återta vanliga aktiviteter och kontakter så långt det är möjligt.

Krisreaktionens olika faser

Chockfasen varar under några sekunder eller minuter upp till timmar, dagar eller allra högst en vecka. Den drabbade förstår inte eller förnekar vad som har hänt. Ofta upplevs en psykisk domning och en overklighetskänsla. Man kan ha svårt att minnas saker som hänt under denna fas.

Därefter följer reaktionsfasen då den drabbade börjar reagera på vad som har hänt. Att sörja och gråta är vanligt men även vrede och fientlighet förekommer. Ångest och nedstämdhet är vanligt under denna fas, som kan sträcka sig från några veckor eller månader upp till ett år.

Övergången till bearbetningsfasen sker successivt. I denna fas bearbetas det inträffade genom en ständig repetition av traumat i minnet.  Den drabbade har ett behov av att älta det inträffade i tankar, tal och ibland i skrift. Bearbetningsfasen kan vara i flera år.

Nyorienteringsfasen efterträder successivt bearbetningen och innebär läkning och en förändrad självbild, vilken ofta beskrivs som en känsla av att man har blivit psykiskt förändrad. En del upplever att det genomgångna lidandet har haft en positiv inverkan på personligheten i form av ökad erfarenhet och mognad.

Att stärka den egna psykiska förmåga att handskas med det svåra och att återuppbygga självkänsla och självförtroende är viktiga åtgärder för att förebygga psykisk ohälsa. Detta kan göras genom samtalsstöd,fysisk träning, att förse personen med resurser för att uppnå självständighet och genom peer-support. Återgång till arbete eller studier efter rehabiliteringens slut är en annan viktig faktor för att förebygga psykisk ohälsa.

Utöver den vanligt förekommande krisreaktionen finns det tillstånd då det är viktigt att den drabbade får professionell hjälp; till exempel depression, PTSD och suicidtankar.

Depression

En ryggmärgsskada kan öka risken för depression, men det kan vara svårt att skilja en faktisk depression från en normal krisreaktion hos en nyskadad person. Att bli ledsen, förtvivlad och uppgiven då man brutit nacken eller ryggen är en adekvat reaktion på det som hänt. Det betyder inte nödvändigtvis att man drabbats av en depression.

Depression kan därför överdiagnostiseras i den akuta fasen. Med det sagt är det förstås viktigt att rätt hjälp ges då det faktiskt handlar om en depression. Forskning visar att 20-30% drabbas av depression det första året efter skadan. Allvarlig depression har negativ påverkan på självständighet och ger längre sjukhusvistelser, färre framsteg under rehabiliteringen och högre risk för sekundärkomplikationer. Självmedicinering i form av alkohol- eller tablettmissbruk är något vårdpersonal behöver vara uppmärksam på.

Depression kan även drabba individer som varit skadade länge och kan då t.ex. bero på neurologisk försämring, åldrande, smärta som leder till ökat hjälpbehov eller andra händelser som skilsmässa eller avsked från arbetet.

Livstidsrisken för depression i normalpopulationen är 36 procent för kvinnor och 23 procent för män. För personer med en ryggmärgsskada är den högre.

 Symptom på depression kan variera men de huvudsakliga är:

• Nedstämdhet under större delen av dygnet
• Minskat intresse och minskad glädje för nästan alla aktiviteter under minst två veckors tid

Dessutom kan man uppvisa symptom såsom viktförändring och förändrad aptit, sömnstörning, energibrist, känslor av värdelöshet och skuld, koncentrationssvårigheter, obeslutsamhet, social isolering, återkommande tankar på döden, mörkt tankeinnehåll, irritation, likgiltighet och håglöshet.

Depression kan behandlas med terapi och läkemedel och det finns goda möjligheter till att bli frisk från en depression.

PTSD

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, kan uppkomma efter ett allvarligt trauma och kännetecknas av stark ångest och en hög stressnivå. Diagnosen är relativt ovanlig men förekommer efter ryggmärgsskada. Läs mer om PTSD här:

Suicid/ Självmord

Suicidförsök kan orsaka en ryggmärgsskada. Dessutom kan ryggmärgsskadan i sig ge ökad risk för suicid. Personer som fått en ryggmärgsskada på grund av suicidförsök har ökad risk och därför krävs extra uppmärksamhet. Om annan samsjuklighet såsom psykisk sjukdom eller missbruk finns ökar risken ytterligare. Risken är även förhöjd för personer som är socialt exkluderade, arbetslösa etc.

Suicid är den vanligaste yttre dödsorsaken i Sverige. Ungefär fyra gånger fler tar sitt liv än dör i trafiken varje år enligt socialstyrelsens rapport 2017.

Något att vara uppmärksam på som anhörig är att en person som planerar ett suicid kan uppvisa ett slags lugn och en förändrad och lättare sinnesstämning tiden före ett försök.

Om du själv har, eller misstänker att någon i din omgivning har tankar på att avsluta livet finns det hjälp att få. Du kan ringa 112 eller ringa eller chatta med föreningen Minds Självmordslinje, Jourhavande medmänniska eller Jourhavande präst. 

Anhöriga

En ryggmärgsskada drabbar inte bara den som blir skadad – även närstående kan hamna i en akut krisreaktion och behöva stöd. Det är viktigt att de närstående erbjuds delaktighet i planerings- och behandlingsarbetet. Särskilt stöd kan erbjudas i form av enskilda samtal med kurator/ psykolog samt anhörigträffar. Extra uppmärksamhet och stöd bör ges i familjer med barn. Kontakt med skola och barnomsorg är viktig för att informera om vad som hänt så att personalen där kan ge barnet extra stöd. Det är även viktigt att barnet får besöka och närvara vid förälderns rehabilitering.