Benskörhet 

En ryggmärgsskada kan ge nedsatt eller förlorad gångfunktion. Detta leder i sin tur till en minskad belastning av skelettet vilket vanligtvis orsakar benskörhet. Alla personer med ryggmärgsskada behöver inte drabbas av frakturer men det är bra att vara uppmärksam på sin kropp och ha kunskap kring ämnet.

Hur fungerar skelettet?

Benskörhet, eller osteoporos, innebär att tätheten i skelettet minskat och att skelettets hållbarhet blivit sämre. 

Skelettets täthet byggs upp och blir hårdare under ungdomen och det finns en balans mellan uppbyggnad och nedbrytning av benvävnad i skelettet. Med ökande ålder kan balansen rubbas och nerbrytningen sker i ett snabbare tempo än återuppbyggnaden. Skelettet blir då skörare. Kvinnor i klimakteriet har ökad risk för benskörhet bland annat på grund av minskning av könshormon. Det finns även andra faktorer som ökar risken för benskörhet, till exempel ärftlighet, rökning, inaktivitet, vissa sjukdomar och kost. Vissa mediciner kan även påverka skelettets bentäthet.

Behandling för benskörhet inom normalpopulationen inkluderar ofta belastande träning. Tillskott av vitamin D och kalcium är ofta en grundbehandling. Det finns även andra mediciner som kan påverka bentätheten.

Hur påverkas skelettet vid en ryggmärgsskada?

Om man förlorat förmågan att gå på grund av en ryggmärgsskada så belastas skelettet i benen så lite att det leder till mindre bentäthet och därmed sämre hållbarhet. Den största förlusten av bentäthet sker under det första året efter skadan men fortsätter sedan under flera år.  Om man har en inkomplett skada, och kan gå, minskar risken för benskörhet betydligt jämfört med vid en motoriskt komplett skada.

Risker med benskörhet

Om skelettet har blivit skört är det lättare att bryta benet utan nämnvärt trauma. Det kan till exempel hända vid förflyttningar, om man slår i något eller vid vridningar. Personer med ryggmärgsskada som använder rullstol har dubbelt så stor risk att bryta benet jämfört med innan skadan. De vanligaste ställena att bryta benet är runt knäleden.

Om känseln är nedsatt eller borta kanske det inte känns att man bryter benet eller armen. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på andra symtom som kroppen visar. Dessa inkluderar ökad spasticitet, rodnad/svullnad, rörelseinskränkning eller, om man har en hög ryggmärgsskada, även autonom dysreflexi.

Kan benskörhet förebyggas?

De generella rekommendationerna för att förebygga benskörhet är styrketräning och belastning, vilket även gäller personer med ryggmärgsskada. Passiv stå-träning är omdiskuterat, men det finns inte bevis för att den förhindrar benskörhet, möjligen fördröjer den. D-vitamin och kalcium ges på vissa kliniker i förebyggande syfte, men kan medföra vissa riskfaktorer och resultatet är osäkert.

Vad du själv kan göra för att förhindra frakturer är att undvika fall, ha koll på dina ben vid förflyttningar, tänka på kosten och sluta röka.

Vilken hjälp finns att få?

Om man misstänker att man har fått en fraktur ska man söka vård akut. Då görs ofta en röntgenundersökning som kan påvisa frakturer, alltså att benet gått av eller fått en spricka. Ibland kan även en bentäthetsundersökning göras, vilket är en speciell röntgenundersökning med låg strålning som visar skelettets täthet. Det finns även vissa blodprover som kan påvisa benskörhet.

Behandling

Behandling av benskörhet är även det omdiskuterat och det är osäkert hur effektiva de olika metoderna är. Det beror även på vilken typ av ryggmärgsskada du har, hög eller låg, komplett eller inkomplett. Men vitamin D och kalciumtillskott rekommenderas ofta för att hjälpa till att stärka skelettet. Det finns även läkemedel som minskar nedbrytningen av ben. För kvinnor i klimakteriet kan även östrogenbehandling vara aktuell. Stå-träning, elektrisk stimulering och vissa andra läkemedel används en del, men fortfarande har det inte gått att påvisa effektivitet. 

Om man har fått en fraktur behandlas den precis som alla andra frakturer, dvs. opereras eller gipsas så att den är stilla och läker.

Sammanfattning

En ryggmärgsskada som leder till minskad belastning av skelettet, dvs. att man inte kan gå, leder vanligtvis till benskörhet. Konsekvenserna av benskörhet är att man lättare bryter benet utan nämnvärt trauma. De flesta bryter dock inte benet, men vissa lider av upprepade frakturer.

Förebyggande behandling och behandling av benskörhet är fortfarande omdiskuterad och ser olika ut vid olika kliniker. Träning och belastning rekommenderas dock för alla i den delen av kroppen där man har bibehållen funktion, men är inte möjligt i de förlamade kroppsdelarna.

Om du misstänker att du har brutit ett ben eller arm, behöver du uppsöka vård för röntgen.