”IDAG LEVER JAG DET LIV
JAG HAR DRÖMT OM”

Rim Halfya var en av de volontärer som stod på Centralen och tog emot flyktingar när strömmen av flyktingar kom till Sverige hösten 2015. Endast 16 år gammal flyttade Rim själv från Dubai till Sverige, då hennes föräldrar hoppades på en bättre framtid för henne här.

Rim var 14 år och på väg hem från skolan när hon skulle gå över ett övergångsställe. En bil kom i hög fart och föraren såg henne inte. Hon blev påkörd och bröt ryggen samt fick svåra inre skador. Till en början trodde inte läkarna att Rim skulle överleva och förberedde hennes föräldrar på det värsta.

”Men jag dog inte! De sa också att jag aldrig skulle få tillbaka rörelseförmågan eller känseln i benen, men det fick jag successivt, i alla fall till viss grad.”

Rim blev kvar i ett och ett halvt år på sjukhus och genomgick många operationer till följd av alla inre organ som skadats. Hon fick stort stöd av familj och vänner, som regelbundet besökte henne. För att kanalisera sina tankar och känslor skrev hon mycket.

”Det var jätteviktigt att få skriva och det är det fortfarande. Min familj och mina vänner fick läsa det jag skrev för att få bättre förståelse.”

När Rim kom till Sverige skrevs hon in på Spinalis och en ny värld av möjligheter öppnade sig för henne. Hon fick träffa människor som levde bra liv trots sina funktionsnedsättningar. ”Första veckan efter att jag kommit till Sverige åkte jag till gallerian i Kista och där såg jag massor av människor som satt i rullstol. Jag tänkte: Hjälp, halva Sverige sitter rullstol! Jag förstod sedan att skillnaden var att här är man ute och tar del av samhället som alla andra, medan där jag kommer ifrån sitter alla rullstolsburna inomhus.”

Men allt var inte enkelt när hon kom till Sverige, hon fick svår smärtproblematik som följd av skadorna. ”Jag var deprimerad i två år. Jag trodde att om jag förträngde det som var jobbigt så skulle det försvinna, men jag insåg sedan att det inte fungerade. Så när jag fick prata och skriva om det blev det lättare och jag bestämde mig för att acceptera smärtan och lära mig leva med den.”

Rim har en blogg där hon skriver om sitt engagemang för nyanlända och vill inspirera andra människor. ”Jag är en mycket positiv person, men jag är också medveten om att vi inte bor i en perfekt värld. Jag är realist snarare än optimist. Jag skriver om mina tankar och funderingar och om de människor jag träffar.”

Rim har varit med och startat projektet Integration genom aktiv rehabilitering. Projektet riktar sig till asylsökande som har funktionsnedsättning och är ett samarbete mellan Refugees Welcome Stockholm, Migrationsverket och RG Aktiv rehabilitering. Hon jobbar också med att åka runt i landet och föreläsa för skolbarn. ”Det jag förmedlar till barnen är hur viktigt är att uttrycka sig. På mina föreläsningar får de skriva ned allt de känner och tänker på papper. För om man pratar om sina problem, och det man har upplevt, så kan man hjälpa andra som befinner sig i en liknande situation eller som har upplevt samma sak.”

När Rim kom till Sverige kände hon starkt att hon ville jobba med människor men visste inte riktigt hur. ”När jag såg bilden på den lille pojken, Alan Kurdi, som låg död vid strandkanten kände jag att jag måste göra något som medmänniska. Jag kunde inte sova och hade mardrömmar. Sedan såg jag på Facebook att de behövde arabiska tolkar på Centralstationen. Så jag åkte dit varje dag och tog emot flyktingar.”

Rims råd till nyskadade:
”Det är du som bestämmer hur ditt liv ska se ut. Inte läkarna, inte familjen, inte vännerna, inte världen. Prova på allt! Även om du skulle misslyckas måste du försöka en, två, tre eller till och med tio gånger. Man fortsätter tills man uppnår det man vill. Människor tvivlade på mig, men idag lever jag det liv som jag har drömt om i flera år.”

Läs fler personporträtt!