”JAG VÄGRAR LÅTA RYGGMÄRGSSKADAN BLI DET VIKTIGASTE I MITT LIV”

I januari 2000 sade journalisten Martin Engqvist upp sig från Aftonbladet för att frilansa. Men ett av Martins uppdrag skulle komma att förändra hans liv för all framtid – i oktober samma år, 32 år gammal, bröt han nacken i en våldsam bilolycka i Frankrike.

”Jag var på biltestresa i Nice, sådana som bilföretagen arrangerar. Vi skulle testa en extremvariant av Renault Clio.” På en av de många serpentinvägarna uppe i bergen förlorade Martin kontrollen över bilen och körde av vägen. Bilen voltade ned i en ravin och klämdes fast upp och ned under ett stort vattenledningsrör. ”Jag kände att det var något som var riktigt tokigt. Min kollega kunde kravla ur bilen och krypa upp på vägen och stoppa en bil för att få hjälp. Jag minns att jag var rädd för att bilen skulle börja brinna och för att jag skulle förblöda. Jag kände ju ingenting. Jag tänkte att om jag hade skurit upp magen kunde jag snabbt förblöda och dö.”

”Det var bara skrot kvar av bilen. Jag minns hur en ambulansman stack in huvudet genom sidorutan. ’I can’t move my arms and legs’, sade jag, sedan kommer jag inte ihåg mer.”

En vecka senare vaknade Martin upp på Karolinska sjukhuset i Solna, efter att opererats och vårdats nedsövd i Frankrike. Läkaren konstaterade att han hade drabbats av en komplett ryggmärgsskada. Det skulle dröja sju månader innan Martin flyttade kom hem till sin och hustrun Helgas lägenhet igen.

Under den första svåra tiden fick Martin stort stöd av närstående och kollegor. ”Jag tror jag fick 150 brev från alla möjliga människor när jag låg på sjukhuset och många kom och hälsade på. Inte minst mina kollegor från Spoon, som jag jobbade mycket för före olyckan. Varje fredag turades de om att skriva brev till mig. Det var jätteviktigt.”

Martin var frilansare innan olyckan och saknade alltså den trygghet en fast anställning innebär. Men cheferna från Spoons dök upp på sjukhuset och frågade om han skulle vara betjänt av att vara anställd. ”Det var stort. De anställde en totalförlamad kille som låg på sjukhus. Jag tänkte att det kanske var någon som ville ha mig till någonting trots allt. Det blev en drivkraft att komma tillbaka.”

Martin arbetar idag 50 procent som redaktör på Spoon. Han använder permobil som han styr via en joystick med hakan.

Martin och hans fru Helga har varit gifta sedan 1996, det vill säga innan olyckan. Efter några år i den trånga lägenheten i centrala Stockholm köpte de en tomt i Nacka och lät bygga ett nytt hus utformat efter deras förutsättningar och behov. Martins personliga assistenter har ett eget rum med pentry på bottenvåningen.

Martin har alltid haft ett stort musikintresse och har spelat i olika band. Numera händer det att han sjunger “smetiga countryballader” tillsammans med ett par kompisar. ”Vi sitter hemma hos mig och larvar oss ett par, tre gånger om året. Det är bland det roligaste jag vet. I somras gjorde vi ett spontangig som förband till en artist på en krog i Grisslehamn.”

Martins funktionsnedsättning är omfattande, han har assistans dygnet runt och vardagsrutinerna upptar mycket tid. ”Men jag vägrar låta ryggmärgsskadan bli det viktigaste i mitt liv. Den är ingen personlig egenskap eller livsstil som jag har. Att jag är totalförlamad säger ingenting om vem jag är.”

Läs fler personporträtt!