Till dig som är anhörig

En ryggmärgsskada drabbar inte bara den som fått själva skadan. Även anhöriga och nära vänner påverkas. Ett på flera sätt nytt och annorlunda liv väntar, men det tar tid innan vardagen känns som vardag igen. Det som hänt innebär en stor sorg för familj och närstående. Och som all sorg tar den sig olika uttryck vid olika tidpunkter för varje enskild person. Någon kan inte sluta gråta eller skrika ut sin förtvivlan, någon blir saklig, praktisk och kanske till synes oberörd och någon pratar mest om en sådan tur det är att skadan inte är värre. Någon kanske bara är tyst. Ingen sorgereaktion är rätt eller fel, värd mer eller mindre. Vi reagerar som individer, men behöver och kan hjälpa varandra.

För den skadade är stödet från de närstående oerhört viktigt, ja livsviktigt. Även kretsen utanför den närmaste familjen – vänner, kollegor, föreningskamrater, grannar – kan ha stor betydelse. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Ett sms, ett vykort eller ett besök på sjukhuset kan ge extra energi och bidra till att det mörka inte känns riktigt lika mörkt.

Sjukvården har rutiner för att stötta den skadade. På sjukhus och rehabkliniker finns tillgång till psykologer och kuratorer. Men även de anhöriga är drabbade och kan behöva stöd, och här räcker tyvärr ofta ”systemet” inte till. Som anhörig är man också i chock, hela tillvaron har vänts upp och ner och mitt i allt detta ska man också hantera en rad praktiska frågor om bostad, ekonomi, eventuell assistans och mycket annat. Dessutom kan omgivningen – den anhöriges anhöriga, vänner och kollegor – ha svårt att hantera relationen till den vars barn eller livskamrat ligger på sjukhus med bruten nacke eller rygg.

Vi som jobbar med den här webbplatsen är själva ryggmärgsskadade eller har länge levt och arbetat med ryggmärgsskadade. Vi kan inte veta exakt hur du som anhörig tänker och känner. Din resa genom sorgen är bara din. Men vi önskar innerligt att du inte reser ensam. Tillåt dig själv att vara bottenlöst ledsen – men också arg om du känner ilska. Det är okej att tycka synd om sig själv, det gör inte din medkänsla för den som skadats mindre. Och försök ha lite roligt emellanåt. Ett biobesök med en vän, en kopp kaffe på ett fik eller en eftermiddag i trädgården kan ge styrka och kraft när det känns motigt.

Det kan kännas bra att dela sina tankar med andra som är eller har varit i en liknande situation. Kanske känner man att man inte behöver förklara så mycket då. På sina håll i landet ordnas träffar för anhöriga till ryggmärgsskadade. Kan eller vill du inte delta i en sådan finns till exempel Facebookgruppen ”Anhöriga och ryggmärgsskadade”, där du kan dela med dig av tankar och funderingar, ställa frågor och få svar och tips från andra anhöriga.

Genom att tänka lite på dig själv mitt i sorgen hjälper du också den som skadats. Tillsammans kan ni återerövra livet.